Jag har sällan upplevt en större hysteri än den som rådde på presskonferensen inför detta 100-meterslopp mellan två av friidrottens största namn.

Det skulle kunna jämföras med Carl Lewis storhetstid eller när Usain Bolt var på tillfälligt besök.

Den gamla superstjärnan Michael Johnson twittrade om mötet och självaste Usain Bolt har studerat starter ur blocken.

Att gå utanför ramarna och brinna för något annat än den egna lilla bubblan och tryggheten i sin egen gren.

Mondo själv har tänkt mer på denna 100-metersduell den senaste tiden än han gjort på stavhopp.

Han har tränat starter med den amerikanska sprintstjärnan Fred Kerley och lagt ner tid, svett och möda för att vara bäst när det gäller.

Mondo har verkligen taggat till inför denna duell, som fått förhandssnacket att likna det inför en tungviktsmatch i boxning.

Det var Mondo som utmanade Karsten Warholm på en träning i Monaco förra sommaren och alla trodde väl att det skulle stanna där, även om de tog i hand på att det skulle bli verklighet.

Då hade han själv redan blivit utmanad av den kvinnliga sprintesset Shelly-Ann Fraser-Pryce från Jamaica och jag och de flesta med mig trodde väl att det skulle sluta där även när Warholm blev utmanad.

För mig känns onsdagens 100-metersduell faktiskt hetare än Mondos stavhopp på den ordinarie galan på torsdag.

Och inte bara för att väderutsikterna säger att regnet ska vräka ner när galan startar klockan 20.

00 på torsdag.

Jag var här när Patrik Sjöberg hade lagt upp ribban på dåvarande världsrekordhöjden 2,45 för 35 år sedan – 1989.

Det var så kraftiga vindbyar att höjdhoppsmattan blåste bort och Patrik blev blåst på sina rekordförsök.

När jag sedan vandrade hem till hotellet fick jag lära mig vad uttrycket ”regna småspik” kom ifrån.

Det är farten som gör att han får sådan kraft i isättningen att han flyger högre än någon annan i världshistorien.

När han väl satt i staven behöver han inte tänka alls.

Då går resten med automatik, där allt är inövat sedan barnsben.

Då gjorde han tre lopp där det snabbaste på 10,57 kom i något för stark medvind – +2,1 mot max tillåtna +2,0.

Hans personliga rekord är därför 10,73, som går att jämföra med världens snabbaste tid på damernas 100 meter i år, som är Sha’Carri Richardsons 10,71.

De flesta kvalificerade gissningar ligger på 10,30-talet, men jag tror att han kan springa snabbare än så.